Traditionens makt i idrottsvärlden får aldrig underskattas. Även om England visade motsatsen här om dagen.
Men här har ni ännu ett exempel.

Västerås v Rögle 2-3 (sd)
Västerås v Rögle 2-3
Västerås v Rögle 1-6
Västerås v Rögle 2-4
Västerås v Rögle 1-3 (jag var själv på plats i ren tristess)
Västerås v Rögle 4-6
Västerås v Rögle 0-4

Vi pratar alltså sju raka segrar sedan Rögle ramlade ner i Allsvenskan igen, även om den senaste togs efter förlängning.
Det går, hur du än vänder och vrider på det, aldrig att snacka bort.
Nog om traditionen.

Om vi ska prata form så har Västerås en hemsk sådan. Fyra poäng av 18 möjliga under november är så klart uselt. Och i synnerhet när tre av dom pinnarna kom mot trötta Malmö - hemma. Med hjälp av årets självmål alla kategorier. Och hur knäckande var inte senaste förlusten mot Bofors när VIK ramlade ihop som ett korthus i tredje perioden?
Rögle å sin sida rosar väl inte direkt marknaden dom heller, men formen är i alla fall bättre än dagens hemmalag.

En tredje aspekt att kika lite på är Rögles bortaspel. Just nu tre raka segrar på resande fot vilket vilket givetvis har gett laget en trygghet så fort Ängelholm lämnas. Och en sådan känsla får aldrig underskattas.

Skadeläget är fortfarande lite halvtrassligt hos skåningarna där Häggström, Sondell, Johansson, Liljewall och Brendheden saknas.
Men nu när även VIK saknar en del tunga pjäser i Fredrik Johansson, Thomas Mitell och Niclas Lundgren så jämnas den delen ut en aning, inte fullt ut, men en aning i alla fall.

När jag blandar ihop alla dessa ingredienser, lägger ner dom i bunken, tillsätter fingervarmt vatten och knådar ut röran så får vi en trevlig deg som det lyser spelvärde om.
3,50 på ett lag som inte vet hur man förlorar i Västerås, visst låter det trevligt?