Jag säger som jag gjorde sist. Trodde att någon annan redan hade rekat Leksand så jag själv kunde få ge mig ut i de soliga fjällen för lite friluftsliv nu. Men icke. Och plikten måste ju gå före allt, kan jag tycka.

Det känns ju dock mest som upprepningar, men men, vad ska man göra?
Jag skrek ut Leksand borta mot Rögle och hemma mot Timrå. Till alldeles för höga odds. Två vinster het utan bekymmer. Jag trodde även på laget borta mot Örebro, även om jag inte rekade den utan bara nämnde som hastigast i bloggen. Då ledde Leksand med 2-0 efter lite drygt halva matchen och hade flera bud på 3-0, innan Örebro fick sitt förlösande 2-1 och med flytet det laget har förtillfället så gick resten som på räls. Men: Leksand visade under halva matchen hur jäkla bra man är just nu med en formtopp som prickats in precis vid rätt tillfälle. Stort gjort.

Sedan Västerås blev av med NHL-stjärnorna så vinner man sina matcher på en defensiv utav sällan skådat galant slag. Det tillsammans med en målvakt i Lasse Johansson som aldrig kommer att spela i Allsvenskan nästa säsong.
Men framåt är det väl tunt, och ni som såg matchen mot Örebro (förlust 0-1) kan nog skriva under på det utan särskilt mycket betänketid.
Chanserna man skapade var hela tiden byggt på att bara kasta in puckar mot målet utan någon större struktur. Och det är svårt att klandra dom, utan Backlund/Berglund så är det såklart omöjligt att visa upp samma offensiv som då.
Två raka förluster nu. Börjar tiden ta ut sin rätt för det här laget som egentligen inte alls har en trupp för den här serien?

Leksans vet precis vad det handlar om. Västerås kan inte bjuda dalmasarna på några som helst överraskningar. Det är idag klasskillnad lagen emellan och jag sa direkt efter Leksands seger över Timrå i torsdags: -Får jag över dubbla degen på Leksand på lördag, då är det bara att tacka och ta emot.
Och, ja, tack och bock.