Stolthet! Hjärta! Tradition!
Ja, det är orden du möts av när Tingsryds hemsida uppenbarar sig.
Jag tänker ta de där orden på allvar idag och kräva att i alla de två första följs när nu det hopplösa bottenlaget gästar.

Borås har haft en bra vecka hittills. Två oavgjorda hemma mot förmodade topplagen Västerås och Mora. Jag hävdar dock att det handlar om total underskattning från de båda gästerna, och då blir det inte bättre än så där.
I den här serien måste du hela tiden ha 100 % fokus, annars kan du loosa mot samtliga lag.
Nu har Borås fått lite luft under vingarna efter de här poängen, och tron är väl kanske lite för stor på sig själva nu. Det handlar ändå i grund och botten om ett riktigt risigt gäng utan vare sig hyggliga hockeyspelare eller pengar på kontot.
Hemma har de trots tagit en del poäng, men bortaspelet är uselt med endast fyra segrar på 21 spelade.

Jag har nyligen sett bägge lagen här i Örebro inom loppet av fyra dagar. Och det är inget snack (det visar ju även tabellen) att det är smålänningarna som är det vassare av lagen.
Trots tabelläget kan man ändå skönja en spellidé hos Tingsryd, till skillnad från det nu avhängda Borås.

Det går dock inte att slappna av för det grönvita lägret. Sundsvall har rest sig på nio förr i den här situtionen, så spöket om den nedre kvalserien lever i allra högsta grad. Poängen måste in!
Uppe i Mora i onsdags gjorde man en helt okej match, Tingsryd åker upp till Dalarna och vinner skotten, men förlorar matchen med 5-4. Allt efter en bedrövlig treminutersperiod i den andra perioden då Mora gick från 2-3 till 5-3.
Nu vill jag inte såga Johan Salomonsson över fotknölarna, han ser ju inte ut att vara speciellt gammal, kan säkert bli bra på sikt ... men idag kräver jag att Micheal Zaijkowski får börja mellan i kassen, enough said.

En fredagkväll i Dackehallen och infödingarna går man ur huse med en petflaska hemkört innanför västen, då är det inte lätt att komma hit som bortalag. I synnerhet inte när man är sämst ...