Det har varit en jäkla massa kvalseriehockey på schemat de senaste dagarna vilket nästan gör att man glömt bort den här prylen som kallas för SM-slutspel.
Inte helt egendomligt heller då de båda Sthlmslagen befinner sig i den förstnämnda företeelsen och det mesta av all medial bevakning hamnar där. Fullt naturligt.

Men!
Semifinal 1, Saik-Linköping.
Norrlänningarna fick som väntat en relativt bekväm resa till den här rundan efter 4-1 på HV71. Ingen hade väl heller tippat något annat efter den formidabla grundserien man gjorde.
Jag är också hel trygg i att man städar av Linköping hemma i den första matchen.
Varför?
Jo. Bakom de här 4-1 i matcherna på Småland så döljer sig två oerhört viktiga faktorer, i synnerhet under ett slutspel.
Man har varit lika vasst i PP som alltid, och dessutom haft en boxplay av hög klass, vilket blir synnerligen viktigt när motståndet här stavas Linköping, som vi alla vet är extremt bra med en man mer på isen.
Nu har Saik fått några extra dagar att gnugga den spelformen, vilket kan kan vara nötens nöt här.

Linköping manövrerade ut Frölunda något överraskande med en defensiv i den sjunde och avgörande matchen som Sverige sällan skådat. Det skulle ha varit Malmö borta mot AIK i lördags, men det är tveksamt.
Nu har dock Saik helt andra kvaliteter än Frölunda om man ser till fyra femmor, så jag är ju rätt säker på att de inte behöver kliva i samma fälla som göteborgarna gjorde.

Hemmalaget saknar bara Pontus Petterström, vilket är hanterligt. Det har funnits perioder då skadeläget sätt ännu mer trassligt ut, men man ändå klivit ut och sköljt över vad som stått på andra sidan.

Skulle blir förvånad till max om inte Skellefteå löser det över 60 minuter. Och helst med två kassar ...