Jaha, sista matchen innan julledigheten och då är det dags att kamma till sig som spelare och ledare i Örebro Hockey.
Vid poängtapp här så är risken överhängande att Örebros tidigare stolta hockeykrigare får käka skinka och dricka julmust utanför topp-sju.

Det här skriver jag inte med hjärtat, för alla som hängt med i bloggen vet hur jag sågat insatserna jäms med fotknölarna under säsongen. Men däremot så har jag sett så mycket hockey att det är vid just dessa tillfällen som Örebro brukar studsa tillbaka. Efter ett par kassa insatser och folket runt om är luttrade. Då blixtrar man till. Har sett den tendensen under ett par säsonger nu.

Nu en fredagskväll. Sista matchen innan ledigheten mot ett, PÅ PAPPRET, underlägset lag och där poängen, jag menar det här, är de absolut viktigaste hittills under säsongen. Att gå till vila och att fortfarande vara på rätt sida av strecket, den som menar att det inte betyder något, den är dum i huvudet och har inte förstått någonting. Och jag förutsätter att alla inblandade med klubbor och damasker, kostymer och materialare är lika medvetna om detta som undertecknad.
Jag räknar med maximal tömning. Ingenting annat.

Almtuna såg jag i onsdags. Den sista perioden spenderade man 20 minuter i egen zon. När Leksand skruvade upp tempot och började snurra så fanns det inte mycket att göra för det här begränsande laget.
Nu löste man ändå en vinst efter straffar, men det ger mer Leksands oförmåga än Almtunas förträfflighet. Örebro har också kvalitén att parkera där Leksand var.

För Örebros del så var det back to business senast. Mängder av chanser men när pucken inte trillade in så blev det som vanligt. Scoutingen av målvakterna har gjorts av Stevie Wonder så när Tingsryd fick sina få chanser, ja då blev det naturligtvis mål. Tärande.

Nu handlar det om att sätta dit ett ledningsmål, så att Almtuna inte kan spela på resultatet och Örebro, med sitt sargade självförtroende tvingas chansa och jaga.
Men ett tidigt, förlösande 1-0, då tror jag att det här kan rinna iväg, om jag känner detta hockehlag på rätt sätt.
För som sagt, det är i dessa matcher man kan studsa tillbaka.

Och, till sist. Stefan Gråhns får inte spela. Redan där är hälften vunnit. Den törstiga herren har redan efter två matcher fått en looserstämpel över sig.

Jag säger ... 5-1!