Jag har sett alla lag i den här säsongens hockeyallsvenska, de flesta minst två gånger, med både live och tv-matcher.
Och jag lovar, det jag såg av Borås i lördagens match borta mot Örebro var det mest håglösa jag skådat. Noll vilja. Noll tro. Noll idé.
Att laget har 11 poäng upp till säker mark är inte alls speciellt egendomligt. Och det är nog lika bra att redan nu sikta in sig på en kvalserie. Det är helt enkelt kört.

Om det är klubbens miserabla ekonomi eller om bara tiden hunnit i kapp knallelaget låter jag vara osagt. Men att luta sig mot en förstafemma jämt och ständigt är förstås helt omöjligt i längden. I synnerhet när inte ledargestalten där, Jens Karlsson, ligger långt under sitt normala poängsnitt.

Visst, Borås brukar alltid göra bra matcher borta mot just Mora. Varför har jag aning om, och tänker därför inte ens spekulera i det. Men att man nu, mot ett hypermotiverat Mora, ska upperepa de tidigare resultaten. Det ser jag ärligt talat som helt omöjligt.

För motiverade dalmasar är exakt vad vi kan förvänta oss. Otroligt vacker seger senast borta mot Malmö gav säkert självförtroendet en rejäl skjuts i rätt riktning.
Efter morgondagens match firar serien halvtid. Mora är fortfarande en poäng bakom Oskarshamn på rätt sida av play off-strecket. Det finns ingenting som heter serielunk eller transportsträcka längre. Nu är det full fokus i varenda match som kvarstår om inte fiaskostämpeln ska sitta i pannan på Harald Lückner och hans spelarstall efter säsongen.

Vad som skulle kunna tala emot Mora ikväll är en darrig målvaktsinats. Ni vet en sån där klassisk match där det bättre laget vinner med skotten med 55-15 - men torskar matchen med 2-3 efter att keepern i det bättre laget haft tankarna på frugans fuktiga trosor istället för på matchen.
Men nu är det klartecken att Daniel Hansen får fortsatt förtroende efter matchen i Malmö medan asplövet Bengtsberg får roa sig med att öppna båsdörr.
Thank god (Lückner) for that!

5-1!