Tre uddamålssegrar för Luleå. En uddamålsseger för Frölunda. Och så två efter sudden death.
Det ger 3-3 i matcher.
Den där raden längst ovan säger precis allt om den här kvartsfinalserien som har innehållit allt man kan önska. Har varit en fröjd att följt. Från match ett.
Men nu kommer det lite tråkigt att ta slut, och jag har ju oerhört svårt att se att det ska sluta på något annat sätt än att Frölunda löser det här. Till och med lite lagom komfortabelt.

De hade 3-1, Luleå. Men efter två raka förluster i förlängningen så har vi nu 3-3. Och bara en sådan sak är ju så knäckande att det skriker hemmaseger här.
Men det är trots allt inte den största motiveringen.
Nej, för nu börjar det synas tydligt att bensinen börjar ta slut hos de bärande spelarna i Luleå. De som har visat sig från sin bästa sida under slutspelet och stått upp mot det normalt sätt mycket bättre Frölunda.
Jonathan Granström, Per Ledin och Emil Sylvegård. De krigade igenom ett play in mot Djurgården. De har slitit som djur i sex matcher nu. Eller, i alla fall i fyra. För de börjar nu blekna betänkligt. Vilket inte är så svårt att förstå då de har dragit ett gigantiskt lass.
Och lägg till att ingen av bröderna Abbott medverkar som är det ett vingklippt Luleå som åker ned till Göteborg med två missade matchbollar (i SUDDEN) i ryggen.
Att ta sig an Frölunda då inför ett fullsatt Scandinavium, jag kan inte riktigt se hur i hela helvete det ska kunna gå vägen.
Ett Frölunda som lär trumma på med sina piggare ben kommer att kosta Luleå både kraft och ett par extra besök på botbänken.

Vi satt och pratade om den här ettan på planet till New York under dagen. Funderade om den skulle orka upp till 1,75. Vilket jag hade spelat med ena handen bakom ryggen.
Nu får vi 1,90. Halleluja!