Det var väl fan vilken bra match Leicester gjorde hemma mot Nottingham i måndags. Mot ett FULLT kapabelt Nottingham, ska tilläggas. Jag bestämde mig i samma sekund som slutsignalen gick att rävarna skulle spelas direkt i nästa omgång - vilka de än mötte. De gäller som sagt att smida medan järnet är varmt.

Svennis (ständigt denna Svennis) har lyckats fått ihop ett synnerligen intressant anfallspar i Bednar/Vassel, två på förhand värdelösa fotbollsspelare som tillsammans kommer att skapa en jävla massa oreda för samtliga försvar i den här ligan, tro mig. Bakom dem huserar den fullt kompetenta Andy King (spelar i Premier League nästa säsong) som aldrig (eller iaf sällan) gör en dålig match. Jag blev helt enkelt jävligt imponerad av detta Leicester. Att Svennis dessutom har råd att ha både Matt Oakley (K) och Matty Fryatt på bänken säger det mesta. Själv hade jag alla dagar i veckan spelat bägge, men så sitter ju jag också hemma i en soffa med en medelmåttig lön och tittar på tv i skrivande stund.

Watford startade säsongen alldeles lysande men i takt med skadetrasslet har laget sjunkit som en sten i tabellen och formen kan bara beskrivas som helt i plåt för dagen.

Visst, hemma på Vicerage Road brukar man i vanliga fall vara svåra att tas med, men inte ens där lyckas man den här säsongen göra fansen lyckliga då man har presterat klart bättre (eller i alla fall trevligare) fotboll borta än hemma.

Jag ger The Foxes klar vinstchans idag - tror inte ens man behöver komma upp i samma klass som sist.