Spanien:

Spanien tog ledningen med knappa tio minuter kvar att spela av kvartsfinalen när Mariona Caldentey förvaltade straffsparken efter olyckliga Stefanie van der Gragts hands och såg ut att kunna ta sig till en historisk semifinal. Men på tilläggstid höll sig samma Van der Gragt framme och kvitterade för Nederländerna och tog matchen till förlängning där Barcelonas 19-åriga stjärnskott, inhoppande Salma Paralluelo till slut fällde avgörandet.

Trots alla kontroverser och all turbulens inför mästerskapet är Spanien alltså klart för VM-semifinal, där man ska mäta krafterna mot Peter Gerhardssons Sverige. Att det finns mängder av kvalitet och talang i absolut världsklass i det spanska laget – trots flera spelare av ”Las 15” som bojkottat och inte är med i mästerskapet – råder det ingen som helst tvekan om med spelare som Aitana Bonmatí, Alexia Putellas med flera. Men att det fortfarande inte råder någon harmonisk stämning i det spanska landslagslägret var ändå tydligt efter förlängningssegern mot Nederländerna, där spelarna tydligt ignorerade förbundskapten Jorge Vilda – som varit föremål till turbulensen och bråket runt Spanien och anledningen till att så många spelare valt att bojkotta landslagsspel – i segerfirandet.

Spanien har på papper ett av de mest talangfulla lagen i mästerskapet, men har blandat och gett under VM. Dominanta insatser i 3-0 och 5-0 mot Costa Rica och Zambia följdes upp av ett bottennapp i 0-4-förlusten mot Japan innan man återigen demolerade Schweiz i åttondelsfinalen, 5-1. Spanien var det spelförande laget mot Nederländerna, dominerade bollinnehavet och skapade målchanser (3,42 xG kontra Nederländernas 0,82) men precis som mot Japan i gruppspelet visade Spanien upp defensiv fragilitet som Gerhardsson och hans ledarstab säkerligen noterat och kommer försöka utnyttja.

Sverige:

Sverige slog till med mästerskapets bästa prestation när man överraskande – åtminstone i mina ögon – var det klart bättre laget stora stunder av kvartsfinalen mot Japan. Sverige inledde matchen i ett högt tempo och tog initiativet direkt, där man verkligen nyttjade det fysiska övertaget och dominerade spelet på mittfältet mot de spelskickliga japanskorna och hade betydligt mer boll än i åttondelsfinalen mot USA – där Sverige fick fokusera på försvarsspelet till fullo och där Zecira Musovic tvingades storspela för att freda sitt mål och ta matchen till förlängning – och spelade med en aggressiv och hög press, vilket måhända överraskade Japan.

Sverige styrde spelet i 70 minuter, men det blev ändå en nervös avslutning när Japan till slut åt sig in i matchen, men trots en reducering i den 87:e minuten var marginalerna återigen på Sveriges sida när Japan brände straff och träffade ramen, och Sverige kunde hålla ut och säkra avancemanget.

Det ska bli intressant att se hur Gerhardsson väljer att ta sig an Spanien härnäst, som åtminstone delar egenskaper med det
japanska laget sett till hur man föredrar att äga boll och dominera matchbilden. Vi lär inte bjudas på några överraskningar i startelvan – endast Caroline Segers status är i skrivande stund osäker inför matchen – och Gerhardsson har visat tydligt vilka elva spelare han vill se från start. Spanien har visat upp defensiva svagheter och haft bekymmer med hur man hanterat defensiva omställningar, vilket inte minst syntes när Japan kontrade in fyra mål i gruppspelet, vilket Sverige med Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö och Johanna Rytting-Kaneryd bör kunna nyttja – såväl som de offensiva fasta situationerna, där Sverige får samtliga motståndarförsvar att darra.

Sverige har aldrig förlorat mot Spanien