För vissa lag så kommer dessa uppehåll väldigt olägligt. Det kan handla om lag som hittat ett flow och inte vet hur man tappar poäng. Allt går som på räls, helt enkelt. Då vill man helt enkelt inte ha en ofrivillig vila.
Sedan finns det motsatsen. Lag som inte behöver något annat än att vila och slicka de uppkomna såren. Ofta lag där kapacitet finns, men där det ändå inte fungerat. Uppehåll kan då vara nötternas nöt.

Och frågan är om inte Sevilla är just DET laget i Europa som jublade allra högst när man fick stämpla ut och kasta tänderna i lutfisk och julskinka.
För december månad var ingenting annat än ett stort mörker, om man bortser från den inhemska cupen. Men det är ju inte så in i helvete kul att jubla in cuptitel om man ändå samma säsong degraderats från La Liga.
För det är precis vad som kan hända om man inte vässar till sig. Inte en enda ligaseger under december betyder nu att Sevilla endast har fyra poäng till nedflyttning. Det om något borde sätta huvudena på skaft hos spelarna och ledarna i klubben eftersom att man är alldeles för bra för att åka ur.

Till hemamatchen mot bortasvaga och det oerhört trötta Osasuna så kan man ställa upp med en elva som bottenkollegorna sneglar avundsjukt över.

Diego Lopez
Cicinho - Fazio - Spahic - Navarro
Medel - Kondogbia
Navas - Rakitic - Reyes
Negredo

Och dessa herrar ska alltså ta sig an nästjumbon Osasuna. Hemma. När en seger MÅSTE inbringas.
Man brukar i vanliga fall inte ha några bekymmer här. Sex segrar på de sju senaste. Och nu när man fått samlat ihop sig under ett uppehåll och nu i stort sätt kliver ut med kniven på strupen, ja då känns det som om man bara går ut och gör jobbet - inget snack.