Först och främst.
Det finns ett par sköna matcher i England som man helt klart borde uppleva innan dödsbädden.
Tottenham v Arsenal, Bristol City v Bristol Rovers eller Millwall v West Ham, bara för att nämna några av flera galna hatmöten.
Men det är rätt enkelt att då glömma bort Nottingham v Derby. Här är det känslor vill jag lova. Och vilket sagolikt tryck det är på dessa matcher, herrejösses.

Ikväll möts två lag med en formkurva som pekat år varsitt håll. Nottingham har, efter en trevande start med alldeles för många kryss, hittat stilen. Det var väl fler än jag (vill jag minnas) som senast såg uppvisningen hemma mot Crystal Palace. 3-0 lös på City Ground när domaren blåste av för 90 plus tillägg, och det speglade inte direkt matchen - för 10-0 hade väl varit mer realistiskt.

Varit nära och vunnit sina matcher med 10-0 har inte Derby varit på länge. I ärlighetens namn så har inte Derby varit i närheten av en vinst överhuvudtaget den senaste tiden.
Fyra raka förluster stoltserar Nigel Cloughs manskap med i skrivande stund, och det mot fyra halvtrötta lag. Föga imponerande, alltså.

Ikväll kommer det brinna i knutarna, det finns det förstås papper på. Och vad behövs allra bäst då? Givetvis en lagkapten till psykfall som kan lyfta ett helt lag till oanade höjder i dessa derbyn.
En Robbie Savage, med andra ord.
Tyvärr får Mr:Savage sitta bredvid då han är avstängd ikväll. Det ABSOLUT sämsta som kunde hända Derby. Han är alltså så oersättlig man bara kan vara vid dessa tillfällen.

Ett urstarkt Nottingham, som inte förlorat hemma sedan Robin Hood härjade i staden, bränner inte det här gyllene läget ...