Den här ettan har jag sneglat på under en längre tid, och den blev ju inte mindre intressant med tanke på Bois genrep mot ÖIS.
Att matchen slutade 3-2 är egentligen rätt oväsentligt, huvudsaken är att Henke Larssons mannar visade upp ett spel som kommer att räcka långt i Superettan.
Henrik Larsson, ja. Ni kan ju tro att det är skillnad att spela inför den mannen än den förre tränaren, som ingen hör vad han säger längre. Räkna med att alla i Landskrona den här säsongen höjer sig några procent, tack vare den nya rösten - trots allt inte vilken röst som helst.
Nykomlingarna från den lilla bruksorten är svår att ogilla, alltid ödmjuka och \"en för alla alla för en-mentalitet\".
Man har spetsat ett redan vasst anfall med min lokale favorit, Stellan Carlsson. Förmodligen en av de bättre div 1-2-3 spelarna länet har haft, men på den här nivån...nej. Det känns spontant som om Degerfors hade behövt ett tyngre nyförvärv.
Det blir som förra säsongen Peter Samuelsson och Sebastian Henriksson som får dra ett tungt lass, vilket fungerade med bravur i division ett - oerhört tveksam att det räcker till att undvika ett bottenstrid i Superettan.
Om jag tror att man kan hantera en hemmapremiär mot Henrik Larsson?
Har Mona Sahlin rakat benen de senaste 20 åren?
Etta!