Hur kände sig nummer 13, Mattias Ranegie, när han klev av Rambergsvallen nu senast?
Visst, han behövde bara genomlida 45 minuter, men då stod det trots allt 3-0 till Häcken och matchen var redan där mer än avgjord.
Matchen slutade alltså till slut 5-0 till Häcken. 5-0 mot laget som halva Sportbladet tippade som vinnare av SM-guldet.
I tur och ordning: Simon Bank, Erik Niva, Robert Laul, Johan Linderstam, Kristoffer Bergström, Jennifer Wegerup och Stefan Alfelt.

Men i stället för att klandra MFF för vad de hittills gjort så lägger jag hellre vikten vid Häcken.
0-0 i premiären i gbg-derby mot Gais var inte mycket att säga om. Derby är derby och en premiär är en premiär.
När hisingegänget fått känna lite på det så var det som att släppa ut korna på grönbetet i matchen därpå.
Bra passningsspel, bra rörlighet och genomgående bra agerande från samtliga lagdelar - som en enhet.
Så tidigt på säsongen - mot en guldfavorit. Förstår att det andas optimism på andra sidan bron den här säsongen.

Mjällby då? Jorå. Har släppt in lika få mål som Häcken. Jämnt i den tabellen, visst. Problemet är att laget knappt skapat en vettig målchans, och då har man ändå mött ett virrigt Örebro-försvar - hemma - utan att spräckt nollan. Inget lag jag håller speciellt högt efter två ggr 0-0.

Ikväll lär vi få se Häcken vs. Patrik Rosengren i 90 minuter. Och visst, det lär väl gå en stund, men när Göteborgarna har fått snurrat tillräckligt, då kommer också målen att komma - och knappast då bakom Oliver Kahns son, Christoffer Källqvist, i hemmaburen.
Vi fick se något liknande i fjol på Rambergsvallen då Mjällby var på besök.
När man matchen var över så trodde man att det var Roger Federer som gett Babben Larsson en lektion i tennis då siffrorna stannade vid 6-0.
Många som är med nu var också med då, med blandade känslor naturligtvis. Och det är inte speciellt svårt att lista ut vilket utav lagen som kommer med bäst feeling för det här, eller hur?