Everton:

Tog en blytung skalp när Newcastle besegrades med klara 3-0 på Goodison Park i torsdags, efter sena mål från Dwight McNeil, Abdoulaye Doucouré och Beto. Segern innebar att The Toffees, trots tiopoängsavdraget, redan klättrat upp på säker mark med tre segrar på de fyra senaste. 0-3-förlusten mot Manchester United är Evertons enda nederlag på de sju senaste matcherna och Sean Dyches lag visar en uppåtgående formkurva och en helt annan grundstyrka och motståndskraft än under fjolårssäsongen. Även om målen trillade in sent var det långt ifrån oförtjänt för Everton, som vann matchen även ur Expected Goals-synpunkt med 3,23-1,58.

Abdoulaye Doucouré fortsätter att imponera och får välförtjänt uppmärksamhet och jag tror han har möjligheter att ställa till med alla möjliga besvär för Chelsea. Manchester United lyckades – trots ett berömt poröst mittfält hela säsongen - vinna den centrala striden och göra livet tufft för Enzo Fernández och Moisés Caicedo, där särskilt den förstnämnda hade en tung match.

United pressade aggressivt mot Thiago Silva, Axel Disasi, Marc Cucurella/Reece James och, i synnerhet, Robert Sanchez med stor framtid, vilket ledde till flera bollvinster på centralt mittfält. Där är Everton tuffa med flera fysiskt starka spelare – särskilt om Amadou Onana återvänder till startelvan och Doucouré kan ta ett kliv upp i banan. Jag håller belgaren väldigt högt med sin svårstoppade blandning av fysik, kraft och speltekniska färdigheter. James Garner kan också vara tillbaka här, efter att ha missat segern mot Newcastle med sjukdom. Det finns litet frågetecken för Seamus Coleman, som fick en smäll senast.

Chelsea:

Chelsea fortsätter att blanda och ge. Efter att ha följt upp bottennappet mot Newcastle, där The Blues stod för en bedrövlig insats och förlorade välförtjänt med 4-1, studsade man tillbaka med en 3-2-seger mot ett skadedrabbat Brighton, trots att Conor Gallagher drog på sig en onödig utvisning. Men i veckan kom nästa bottennapp när Chelsea stod för en väldigt svag prestation på Old Trafford. Manchester United vann med 2-1 och trots att United, med sina svagheter, bjöd Chelsea på fler målmöjligheter än vad gästerna lyckads nyttja, borde kunde och borde segersiffrorna varit större.

Som jag var inne på så hade Chelsea stora problem i speluppbyggnaden där United ställde till rejäla besvär och forcerade många höga bollvinster och både backlinjen – inklusive Sánchez spel med fötterna, även om han gjorde ett par riktigt vassa räddningar och plockade en straff från Bruno Fernandes – och mittfältet hade en tuff dag. Inte heller offensiven glödde. Cole Palmer användes i en mer central position och trots att han stod för en skicklig prestation i 1-1-målet lyckades han inte utnyttja ytorna United bjöd honom på. Nico Jackson fick inte till det och Mykhailo Mudryk stod för flera fatala felbeslut när Chelsea bjöds på strålande omställningslägen.

Frågan är vilket Chelsea vi får se på söndag? Och om Mauricio Pochettino väljer att göra några förändringar. Cucurella som högerback var ett märkligt beslut och han byttes logiskt nog ut mot Reece James, som inte heller hade en bra afton, i halvtid och till vänster hade Levi Colwill också en tuff match. Gallagher är tillbaka från avstängning och lär kliva in i startelvan, men i övrigt kryllar det nog inte med alternativ på bänken för Poch att kasta in. Rómeo Lavia och Christopher Nkunku (som jag ser så fram emot att se i Premier League) närmar sig återkomst från skador, men den här matchen kommer nog för tidigt för att duon ska kunna göra avtryck.

Tufft mottagande på Goodison för Chelsea