Sitter fortfarande och ångrar mig över det uteblivna spelet på Tyskland mot Holland. Tyskarna besitter ett lag som mycket väl borde sopa hem alla nio poängen i den här gruppen. Och när nu de två trassligaste hindren är avklarade så vore det ju knepigt om man skulle falla på upploppet när konkurrenterna inte nått sista kurvan.
Förutsättningarna är rätt enkla. Tyskland KAN bomma avancemang vid förlust. Ska mycket till, men risken finns. Därför är det alltid vanskligt att ens vara i närheten av nöjd vid oavgjort. Seger är säkrast, no doubt about that.
Och det verkar ju också vara förbundskapten Lööws tanke då han återigen avisetar mittfält och framåt likt den formation som får all världens förbundskaptener att kippa efter andan.

Khedira och Schweinsteiger som det sittande låset.
Tre hyfsade herrar i Müller-Özil-Podolski som tar hand om de offensiva mittfältspositionerna.
Framför dessa en herre vid namn Mario Gomez det räcker att träffa någonstans på kroppen för att det ska bli mål.
Hur danskarna på något sätt ska kunna hitta en formel mot denna maskin, ja det har jag funderat på hela natten. Utan att, hur jag än vridit och vänt, funnit något svar på.

Danmark sprattlade till i premiären. TUNG förlust senast. Idag behöver inte äventyret ta slut även vid förlust. För när ett lag (som Tyskland gör nu) går rent på nio poäng, då kan det ibland räcka med en trea för att ett avancemang ska vara möjligt.

Ni får hoppas på det, danskjävlar ...