Superettan smyger igång den här långfredagen och det är ju ett vårtecken så gott som något.
Och nog borde vi kunna bjudas på någonting halvtrevligt direkt, eller hur?

Två lag som verkligen vill spela fotboll. Med betoning på spela. Och på ett underlag de båda är vana med och inte kan skylla på några torftiga vårmattor som ännu inte fått sina bästa glans.
Östersund har värvat klokt och kan, som många säger, spela allsvenskt nästkommande säsong.
Michael Omoh från Dalkurd och Dragan Kapcevic kommer att ge offensiven en rejäl skjuts
Man visade i genrepet borta mot Gefle (vinst 3-1 efter att Bobo Sollander, Fouad Bacheriou och Linus Sjöberg målat) att man är hur redo som helst för den här premiären.
Det ska sägas att Gefle skapade knappt en målchans utöver målet man gjorde.

Tränare Graham Potter har jobbat metodiskt med det här laget under en längre period och frågan är inte om, utan när, Östersund kommer att nå landets högsta serie.
Att man hela tiden försöker spela sig ur alla situationer är kanske inte det allra klokaste i alla lägen, men fantastiskt kul att se, däremot.
Nu finns det dock lite mer rutin och kan man bara lära sig att vara lite mer cyniska i vissa lägen så kan den här säsongen bli hur rolig som helst för seriens nordligaste lag.

Brommapojkarna bygger i sin tur nytt efter degraderingen.
Ett väldigt ungt lag som värvat in Fredrik Stoor som en pappa.
Kommer att spela mittback. Och nog har han kvaliteter som gör att han kommer att bli väldigt nyttig för BP.
Men annars ser det väl rätt tunt ut, måste jag säga.
Det finns inga ambitioner all slåss i toppen den här säsongen utan det här är ett lag som på sikt (som alltid med denna fantastiska klubb) kan växa in i kostymen och spela sig tillbaka till Allsvenskan.
Men: Inte nu.

Att Östersund kommer att vara före Brommpojkarna i tabellen när det är bokslut i slutet av Oktober, det tror jag alla levande varelser skriver under på.
Och det är väl lika bra att sätta ned foten direkt, kan jag tycka ...