Argentina är världsmästare efter den mest dramatiska VM-finalen någonsin. Det såg länge ut som att Argentina skulle ta sitt tredje VM-guld med lätthet efter att ha varit det klart bättre laget i 70 minuter mot ett förbluffande blekt Frankrike. Då klev Kylian Mbappé in i handlingarna. 2–0 till Argentina blev 2–2 och förlängning på en och en halv minut. Dramat var långt ifrån över där. Efter straffläggning fick Lionel Messi till slut ändå skriva ännu ett kapitel i sin redan fylliga historiebok genom att leda Argentina till VM-guld.
Så är det slutligen över. Turneringen som aldrig borde spelats i landet som aldrig borde tilldelats värdskapet. ”Det bästa mästerskapet någonsin”, slår Fifas president Gianni Infantino förutsägbart nog fast. Och visst, rent fotbollsmässigt har det varit en dramatisk VM-turnering där gruppspelet bjöd på sista minuten-skrällar och utslagna bjässar, där slutspelet skrev historia med en afrikansk nation i en första VM-semifinal när Marocko stal fotbollsvärldens hjärta och där en 37-årig Luka Modric yttersidsdansade sitt lilla Kroatien till ytterligare en mästerskapsmedalj. Men i en fotbollsvärld där allt är till salu, i ett mästerskap som hamnat där det hamnat på grund av mutor och sportswashing kunde värdnationen inte annat än klappa händerna när Qatar-ägda Paris Saint-Germains två största stjärnor, Frankrikes Kylian Mbappé och Argentinas Lionel Messi ställdes mot varandra i finalen.
Och vilken kamp det blev, till slut. I 70 minuter såg det ut som att Argentina med lätthet skulle vinna i en final berövad på dramatik. Argentina kopplade greppet från första sekunden och gick ifrån till en 2–0-ledning mot regerande världsmästarna Frankrike, som var förbluffande bleka matchen. Lionel Messi såg ut att inte ens behöva vara sitt mest skimrande jag för att skriva historia genom att leda sitt Argentina till nationens tredje VM-guld – och någon duell mot PSG-lagkamraten Mbappé såg det inte ut att bli. Då vaknade den 23-årige världsstjärnan. På en och en halv minut gjorde Mbappé två mål och tog finalen till förlängning. Messi gav Argentina återigen ledningen, men med bara minuter kvar var Mbappé framme igen och tog finalen till straffar, när han – för andra gången för matchen – från straffpunkten rullade in sitt hattrick. Ett gastkramande drama krävde straffar för att fälla avgörandet, där den månghövdade argentinska publiken fick fira efter 120 otroliga, förtrollande, osannolika minuter.
För egen del har det varit ett märkligt mästerskap, men VM har också varit en sorts räddningsplanka. Jag har varit både tveksam och kritisk till ett fotbolls-VM under vintern, men rent egoistiskt sett slumpade det sig alldeles perfekt där VM-fotbollen och matcherna som avlöst varandra dagarna i ända hjälpt mig under den tuffaste tiden i mitt liv, där jag från en sjukhussäng sett så gott som varenda match samtidigt som jag återhämtat mig efter att ha opererat bort en hjärntumör. Utan fotbolls-VM som dagligt sällskap hade det varit många långa timmar och dagar att fylla ut. Jag ska försöka mig på någon form av sammanfattning av den gångna månaden med ett antal rubriker – och förstås ett turneringens lag.
Turneringens lag: Formation: 4-3-1-2
Målvakt: Dominik Livakovic (Kroatien)
27-årige Dominik Livakovic var för de flesta helt okänd inför turneringen, ändå har han lika stor del som kultbärare som Luka Modric i att Kroatien bärgade sin andra raka VM-medalj, efter silvret 2018. Livakovic var långa stunder tryggheten själv mellan stolparna och när det väl vankades avgörande så klev han fram och var just det – avgörande. Dinamo Zagreb-målvakten höll två nollor i gruppspelet och såg till att Kroatien besegrade såväl Japan som Brasilien i straffläggning innan det slutligen tog stopp mot Argentina, där Livakovic fick en omdiskuterad straff dömd mot sig efter en sammanstötning med Julián Álvarez.Ytterback: Achraf Hakimi (Marocko)
Marockos största stjärna gjorde ingen besviken under VM. Defensivt solid i mästerskapets mest försvarsstarka lag och ett ständigt orosmoment offensivt, där han tillsammans med Hakim Ziyech på högerkanten ställde till mängder med bekymmer för motståndarna. Bibehöll också kylan när det gällde som mest och slog ut Spanien i straffläggningen med en obegripligt kylig panenkastraff som avgjorde.
Mittback: Josko Gvardiol (Kroatien)
Mötte till slut sin överman i VM-semifinalen mot Argentina när Lionel Messi snurrade upp Josko Gvardiol rejält i förarbetet till Julián Álvarez 3–0-mål. Fram till semifinalen hade dock RB Leipzig-spelaren varit VM:s bäste försvarsspelare. 20-åringnen var ofta en enmansarmé som fredade det kroatiska målet framför Domonik LIvakovic och satte med sin fysik, spelförståelse och aggressiva försvarsstil stopp för motståndarna i Kroatiens väloljade defensiva organisation. Gvardiol är redan nu jagad av flera av Europas största fotbollsklubbar och det lär inte dröja länge innan han är redo för än större uppgifter.Mittback: Romain Saïss (Marocko)
Det finns ingen som bättre symboliserar VM-sagan Marocko bättre än lagkaptenen Saïss. Den där obändiga viljan att trots att läget uppfattas som omöjligt vägra ge upp. Med ett stenhårt tejpat lår vägrade Saïss att kasta in handduken och säga orden som de allra flesta hade tvingats till i samma läge; ”Jag är skadad, jag kan inte spela”, och i match efter match återfanns han där i det marockanska mittlåset. Så länge låret inte begränsade hans rörlighet allt för mycket var Saïss otrolig som ledare och stoppblock i VM:s bästa defensiva organisation och han bidrog till Marockos mod att spela sig ur tajta, snåriga situationer.
Ytterback: Denzel Dumfries (Nederländerna)
Interförsvararen var lysande i Louis van Gaals lag som tog blivande finalisten Argentina hela vägen till straffläggning. Med aldrig sinande energi stormade Denzel Dumfries fram längs sin kant och bidrog både defensivt och offensivt och var ofta framme i offensivt straffområde vilket inte minst noteras i hans siffror från turneringen: ett mål och två assist från sin ytterbacksposition.Central mittfältare: Sofyan Amrabat (Marocko)
Sofyan Amrabat var det bultande hjärtat i Marockos hjältelag där han i sin defensiva nummer sex-roll fyllde en nyckelfunktion i att göra så oerhört välorganiserade och defensivt skickliga. Fiorentina-mittfältaren var dock ingalunda enkom någon defensiv stoppblock som bara sprang runt och cyniskt tacklade och täckte ytor, utan Amrabat bidrog också i allra högsta grad i Marockos spel med bollen med sitt progressiva passningsspel. Ögonblicket vi kommer minnas från Amrabats turnering kommer vi ändå hämta från VM-semifinalen och uttåget mot Frankrike, där Amrabat i slutminuterna jagar ikapp den vindsnabbe storstjärnan Kylian Mbappé och sänkte PSG-stjärnan med en tuff, men utmärkt tajmad tackling vid egen kortlinje.Central mittfältare: Bruno Fernandes (Portugal)
Få hade trott att det skulle ske, förutom måhända Manchester United-supportrar som smärtsamt fått följa tronskiftet i klubblaget i realtid. VM 2022 blev mästerskapet då Portugal gick från Cristiano Ronaldos lag till Bruno Fernandes lag, där den klubblöse ikonen och storstjärna till slut petades från startelvan när det närmade sig slutspel. Bruno Fernandes var formidabel för Portugal och förtjänar sin plats i mästerskapets lag. Fyra matcher, två mål, tre assist.Tiden kommer ikapp oss alla, men Luka Modric tycks med sina fjäderlätta fötter och tunna kroppsbyggnad vara bättre lämpad att dansa undan från den än många av oss andra. 37 år gammal på pappret, men på fotbollsplanen var Modric precis så bra som han varit de senaste åren och i allra högsta grad bidragande till att Kroatien tog sin andra raka VM-medalj. Klok i positionsspelet och bidragande till att Kroatien var så svårpenetrerat, men framför allt bidrog hans passningsskicklighet och lugn till att Kroatien, tillsammans med mittfältsparterna Marcelo Brozovic och Mateo Kovacic, kunde spela sig ur trånga situationer och brotta tillbaka kontroll av mittfältet med de flesta motståndare.
Offensiv mittfältare: Lionel Messi (Argentina)
Det är omöjligt att placera ut turneringens lag utan att ta med Lionel Messi. I hans sista mästerskap ledde PSG-stjärnan sitt Argentina hela vägen till final. Sju mål och tre assist talar sitt tydliga språk om hur vital Messi varit för att leda sitt Argentina till att skriva ny historia, att än mer skriva in sig i den argentinska fotbollssjälen och upprepa bedriften som gjorde Diego Maradona till nationens största någonsin.
Anfallare: Antoine Griezmann (Frankrike)
Kylian Mbappé får rubrikerna efter att PSG-stjärnan, tillsammans med veteranen Olivier Giroud stått för målproduktionen i Didier Deschamps lag, men för mig har det inte varit något tvivel om att Antoine Griezmann varit Frankrikes bästa spelare under det gångna mästerskapet. Efter några tuffare klubblagsår har Griezmann i Qatar varit tillbaka i sitt absolut bästa slag i Qatar, där han in en lite ny roll – längre ned i planen på mittfältet – varit bärande och strålande. Griezmann har sprungit och sprungit och ofta täckt upp för anfallskollegan Mbappés icke-existerande försvarsarbete, samtidigt som han fått Frankrike att ticka offensivt med sin energi och kreativitet. Det har varit underbart att se Griezmann tilllbaka i absolut toppslag.
Anfallare: Kylian Mbappé (Frankrike)
Skytteligavinnare med åtta mål, två assist och en högstanivå som ingen annan i VM kan mäta sig med. När Kylian Mbappé blixtrar till är han helt ostoppbar. Han har inte dominerat matcher över 90 minuter och jag håller, som jag skriver ovan, Griezmann som Frankrikes främsta spelare under VM, men när Mbappé växlar upp besitter han en atmosfärisk nivå. Det är lätt att bli frustrerad när man tittar på Didier Deschamps franska landlsag. Hur ett lag med så mycket talang och så många skickliga fotbollsspelare så ofta kan uppträda så passivt och helt lämna över initiativet till motståndarna samtidigt som Les Bleus kryper ned i låga, defensiva positioner. Det är dock en strategi som fungerar när man har spelare som Kylian Mbappé längst fram som från ingenting kan trolla fram magiska ögonblick och sänka vilken motståndare som helst. Finalen målades upp som en kraftmätning mellan Messi och Mbappé, men faktum är att den 23-årige PSG-stjärnan var en ”no-show” under 70 osynliga minuter under finalen finalen innan han från ingenting blixtrade till och skänkte hopp till Frankrike och tog finalen hela vägen till straffar med ett hattrick.
Avbytare/Bubblare: Emiliano Martínez (Argentina) Julián Álvarez (Argentina), Olivier Giroud (Frankrike), Marquinhos (Brasilien), Enzo Fernández (Argentina), Casemiro (Brasilien), Jude Bellingham (England), Nayef Aguerd (Marocko), Hakim Ziyech (Marocko), Richarlison (Brasilien), Cody Gakpo (Nederländerna), Jamal Musiala (Tyskland), Marcos Acuña (Argentina), Alexis Mac Allister (Argentina)
VM:s upptäckt: Azzedine Ounahi (Marocko)
Han hade lika gärna kunnat få en plats i turneringens lag, så bra har han varit, men jag ville lyfta ut Azzedine Ounahi i ett alldeles eget segment. Få hade någon som helst koll på den 22-årige Angers-mittfältaren Ounahi inför mästerskapet – inklusive jag – men Ounahi har gått få fotbollsnördar förbi med hans insatser under VM. Med en oerhörd teknisk skicklighet, mod kombinerat med tempo och fartväxling i hans tunna, energiska kropp har Ounahi spelat en nyckelroll för Marocko. Det har pratats mycket om Atlaslejonens defensiva skicklighet, men vi måste också lyfta fram hur skickliga Marocko också varit i spelet med boll, att ta sig ur tajta situationer på egen tredjedel och att transportera bollen till de offensiva kreatörerna Sofiane Boufal och Hakim Ziyech. Där har Oounahi varit fenomenal där han på olika sätt funnit vägar att hitta igenom motståndarnas press och bryta motståndarnas defensiva linjer med bolltransport och progressivt passningsspel. För mig har Azzedine Ounahi tveklöst varit turneringens stora upptäckt och det skulle förvåna mig mycket om han blir kvar i Angers särskilt länge till – han är redo för större uppgifter.
VM:s snyggaste mål: Richarlison (Brasilien mot Serbien)
Trots att jag sett de flesta VM-minuterna mäktade jag med konststycket att missa att se VM:s vackraste mål live, då jag låg nedsövd och opererades när Richarlison gjorde sitt andra mål och sänkte Serbien med en riktig konstspark i gruppspelet. Tottenham-anfallaren visar upp en enorm akrobatik och kontroll när han i samma rörelse kontrollerar och lyfter upp bollen i luften innan han med en liggande volley dundrade bollen i nät. Mycket vackert. Gulddrömmarna må ha grusats för Brasilien, men Tites mannar stod ändå för flera av VM:s vackraste mål. Casemiros vackra volley mot Schweiz, det vackra förarbetet som föranledde Neymars mål mot Kroatien i kvartsfinalen.
VM:s bästa tränare: Walid Regragui (Marocko)
Arkitekten bakom VM:s finaste historia heter Walid Regragui. Med minimal tid, knappa resurser och trots en oändligt strid ström med skador på nyckelspelare tog han Marocko hela vägen till en historisk VM-semifinal som första afrikanska nation. Den forne landslagsspelaren Regragui kallades ”Marockos Guardiola” när han blott tre månader inför VM utsågs till ny förbundkapten efter att ständigt problematiska Vahid Halilhodzic sparkats trots det lyckade kvalspelet. Halilhodzic hade förvisso lett Marocko till VM, men han hade också hamnat på kollisionskurs med stjärnorna Hakim Ziyech och Noussair Mazraoui. Regragui lappade ihop förhållandet och fick med sig storstjärnorna på planet till Qatar. Trots den knappa tiden lyckade han forma Marocko till VM:s bäst organiserade lag med en svårpenetrerad, väldrillad defensiv, såväl som offensiva hot. Trots den allra tuffaste vägen av alla lag tog äventyret slut först i semifinalen mot Frankrike. Och faktum är att fram till Theo Hernández tidiga ledningsmål hade Marocko inte släppt in ett enda mål till en motståndarspelare – enda insläppta fram till semifinalen var ett självmål mot Kanada i gruppspelet. På vägen till den historiska bronsmatchen välte Marocko flera bjässar. Atlaslejonen slog ut Belgien i gruppspelet, besegrade Spanien på straffar i åttondelsfinalen oh skrällde på nytt mot Portugal i kvarten, innan regerande mästarna Frankrike till slut blev en uppgift för stor – även om Marocko stod upp på ett imponerande sätt och stora stunder styrde matchen. Parallellt med framgångar och tuffa utmaningar har Regragui tvingats brottas med ett skadehelvete som tvingat honom att ändra om i startelvan från match till match och där han berövats sina bästa spelare i matcher där de behövts som mest – och ändå lyckats nå resultat. En remarkabel prestation.
VM:s besvikelse: Tyskland
Jag blev inte överraskad över att Belgien floppade och åkte ut redan i gruppspelet och hade faktiskt förutspått att Marocko skulle ta sig vidare till åttondelsfinal på belgarnas bekostnad. För min del är VM:s största besvikelse tveklöst Tysklands uttåg redan i gruppspelet. Tyskland hade sina bekymmer inför och under VM men jag hade betydligt större förväntningar på Hansi Flicks mannar. Den chockartade förlusten mot Japan i öppningsmatchen visade sig bli ödesdiger för Die Nationalmannschaft och fyra poäng räckte inte för avancemang i en oerhört jämn Grupp E, där Japan överraskande nog vann gruppen. Danmark måste också nämnas som en besvikelse och succélaget från EM lyckades inte upprepa bedriften i VM och danskarna lär vara rejält missnöjda med sistaplatsen i en överkomlig grupp med Frankrike, Australien och Tunisien.
VM:s märkligaste: Den oändliga tilläggstiden i gruppspelet
Ingen förstod någonting när gruppspelsmatcherna bjöds på bisarra tilläggstider som var ett skarpt bryt mot hur fotbollen fungerat tidigare, både på klubb- och landslagsnivå, när Fifas utsedda domare uppenbarligen fått helt nya direktiv. Vi fick plötsligt total tilläggstid på 26 minuter mellan England och Iran och i stället för ett par minuters extra fotboll fick vi vänja oss vid att fjärdedomaren match efter match höll upp skyltar med dubbla siffror. När det väl vankades slutspel och kvartsfinaler var de oändliga tilläggstiderna lika oförståeligt nog mer eller mindre borta.
VM:s ögonblick: Wout Weghorsts kvittering i sista sekunden
Ögonblicket jag kommer minnas mest från VM är tveklöst Wout Weghorsts otroliga kvittering i kvartsfinalen mot Argentina. Argentina ledde matchen med 2–0 och såg ut att ha full kontroll på händelserna när Louis van Gaal skakade fram ett gammalt beprövat kort och kastade fram ett par storvuxna herrar längst fram. Wout Weghorst reducerade först i den 83:e matchminuten innan han in den 101:a kvitterade på ett fullkomligt osannolikt sätt. Nederländerna fick en sen frispark precis utanför Argentinas straffområde, men i stället för att låta Cody Gakpo prova lyckan från distans tog Teun Koopmeiners hand om frisparken med en kaxig variant där han spelade fram bjässen Weghorst, som bara vände om och placerade bollen förbi Emiliano Martínez till 2–2 och förlängning. När det hände skrattade jag rätt ut
