Ewertsson: Hur ska Potter kunna lyckas i Boehlys kaos?

Foto: Bildbyrån 

Sju matcher tog det – sex i Premier League, en i Champions League – för Boehly att inse att Tuchel inte var mannen att hantera truppen som man precis spenderat sisådär tre miljarder kronor på att förstärka. 595 dagar, en Champions League-titlar och två cupfinaler stod sig slätt mot ett nederlag mot Dinamo Zagreb. 

Tuchel rapporteras vara chockad när han delgavs beskedet (han är en tränare av absolut världsklass och behöver nog inte oroa sig, han kommer snart ha ett nytt jobb i en annan toppklubb) men jag kan inte påstå att jag egentligen är ett dugg förvånad. För mig har varningstecknen funnits där ända sedan Todd Boehly tog över som ny ägare efter Abramovitj och direkt valde att göra sig av med hela den sportsliga ledningen med Marina Granovskaja, Bruce Buck och Petr Cech för att själv axla rollen som sportchef, trots att han inte har någon som helst fotbollserfarenhet. 

När rapporterna om att Chelsea ryktades vara intresserade av att ta över Cristiano Ronaldo från Manchester United – och att Boehly verkligen ville ha in portugisen som affischnamn för den nya satsningen började det redan där osa katt över Tuchels Chelsea-framtid. Alla som följt tyskens tränargärning vet att Tuchel förmodligen är den mest bångstyrigt envisa tränaren som finns och när han inte får sin vilja igenom tar det hus i helvetet. Det hände i Borussia Dortmund, där konflikten inleddes med att han sparkade ut populäre scouten Sven Mislintat och inte allt för långt därefter tröttnade Hans-Joachim Watzke och Michael Zorc, och det hände i Paris Saint-Germain, där Tuchel sparkades efter att ha rykt ihop med sportchefen Leonardo efter långvariga konflikter. Om Tuchel och Boehly var av så vitt skilda åsikter gällande en fråga som Cristiano Ronaldo – med en eliminerad sportslig ledning – så var det en tidsfråga innan det blev dags att gå skilda vägar. 

Det krävdes en tuff afton i Zagreb – sen fick Boehly nog. 

Om beslutet är rätt? Jag vettesjutton, men jag är inte förvånad över att det tas. Samtidigt är jag väldigt spänd på att se vilken väg Chelsea kommer ta framöver. Kommer en ny sportchef, eller en sportslig ledning anställas? Eller ska Todd Boehly fortsätta lajva Football Manager i allsmäktig ägarroll? Han lät åtminstone inte vänta på sig med att utnämna en ersättare. 

Under torsdagen presenterades Brightons Graham Potter, den tidigare Östersundstränaren, som ny tränare. Chelsea betalade de drygt 250 miljoner kronorna – en sällsynt stor utköpsklausul för en tränare – som krävdes för att lösa Potter. 

– Vi är så glada över att ta Graham Potter till Chelsea. Han är en tränare och innovatör som bevisat sig själv i Premier League och som passar visionen för vår klubb. Han är inte enbart extremt talangfull på fotbollsplanen, han besitter också kunskaper och skicklighet som sträcker sig bortanför arbetet på planen som kommer göra Chelsea till en mer framgångsrik klubb, sa Boehly när Potter bekräftats som ny tränare. 

Och nog tusan kittlar det? I England har det länge, särskilt för oss som med svenska ögon bevittnar Premier League-fotbollen, pratats om när det är dags för Graham Potter att ta över en storklubb och det har spekulerats i hur Potter – som gjort ett så oerhört imponerande jobb i Brighton med betydligt mindre resurser – skulle prestera med ännu skickligare spelare att arbeta med. 

Det svaret får vi äntligen nu. 

Potter lämnar tryggheten i Brighton, där han arbetat i en oerhört välsmord och välfungerande organisation som gjort att The Seagulls etablerats i Premier League, för att verka i Boehlys kaos. Redan i helgen gör han sin första match, när Chelsea gästar Craven Cottage för ett derby mot Fulham. 

Potter har genom sin tränargärning byggt sitt rykte som en tränare som oavsett resurser skapat lag med extremt tydlig identitet och spelstil, där han fått sina spelare att sömlöst skifta från formation till formation och både mellan och under matcher gå från trebacks- till fyrbackslinje. I Chelsea finner han en trupp som är tekniskt kapabel att genomföra den passningsorienterade fotboll som han alltid applicerat, men som än så länge är en lite brokig skara spelare efter sommarens transferförehavanden. 

Antonio Rüdiger, Andreas Christensen och Romelu Lukaku har lämnat och en hel drös spelare har tillkommit. Forne Brighton-spelaren Marc Cucurella är förstås bekant för Potter. Därutöver har namn som Wesley Fofana, Raheem Sterling, Kalidou Koulibaly, Denis Zakaria och Pierre-Emerick Aubameyang – som bara för några dagar sedan uttryckte hur lycklig han var att återförenas med Tuchel efter framgångsdagarna duon upplevde tillsammans i Dortmund – anlänt. 

Det kommer bli utmanande att få ordning på Chelsea, som i ärlighetens namn inte sett särskilt imponerande ut inledningsvis. Sterling har förvisso börjat göra mål direkt, och kommer säkerligen bli nyttig, men utmaningarna är många. Defensiven har inte imponerat alls. De stora framgångarna under Tuchel skapades med en solid trebackslinje som numera upplösts. 37-årige Thiago Silva bär fortfarande ett stort ansvar, Koulibaly har blandat och gett och miljardmittbacken Wesley Fofana såg allt annat än bra ut när han rundades och blev ifrånsprungen av Miroslav Orsic i Dinamo Zagreb- förlusten. Framför saknas skadade N’Golo Kanté mycket och trots att det finns bredd och kvalitet på mittfältet med namn som Jorginho, Mateo Kovacic, Conor Gallagher, Denis Zakaria, Mason Mount och Ruben Loftus-Cheek så kommer det bil en av de viktigaste och mest pressande uppgifterna för Potter att reda ut det där mittfältet. Offensivt har Sterling kommit i gång och funnit nätet, men tyske storstjärnan Kai Havertz har haft en tuff säsongsinledning, och det ska bli intressant att se vilken roll nyförvärvet Aubameyang får. 

Det finns gott om utmaningar som står framför Graham Potter. Men det ska bli vansinnigt spännande att äntligen få se hur 47-åringen lyckas hos en av de riktigt stora engelska drakarna.