Allsvenskt Allvar: MFFs nyckelspelare sviker

Norrköping kan andas ut – what´s next?

2-0 hemma mot Degerfors innebär att Norrköping inte drogs in i bottenstriden på allvar. Ingen superprestation av laget, men viktiga poäng. Ifrågasatte Oscar Jansson gjorde sin kanske bästa Pekinginsats. Klubben kan därmed andas ut. Den tabellmässiga målsättningen de kan ha resten av säsongen får bli att lösa den så viktiga hemmaplansfördel i cupens gruppspel säsongen 2023.

Skämt åsido, allt hädanefter bör handla om att förbereda sig för framtiden.
- Norlings ersättare är äntligen på plats. Låt Glen Riddersholm använda hösten till att inventera truppen inför nästa säsong. Sätt spelet och ge unga talanger chansen.
- Levi är en av seriens bästa offensiva spelare – men om han inte vill vara kvar nästa säsong är det lika bra att gå skilda vägar här även om han säkert gjort 8-10 mål+assist andra halvan av säsongen.

Är allt Bartosz Grzelaks fel?

Kalmar var det bättre laget och vann rättvist med 1-0 mot ett uddlöst AIK. Energilösa AIK-spelare hade svårt att skapa målchanser och det såg ut som att Europamatchen från i torsdags satt i både ben och huvud. Tycker AIK såg rätt intressanta ut offensivt under våren, men frågan är hur mycket Jordan Larsson sminkade över med sin klass. Efter uppehållet har AIK varit väldigt svaga prestationsmässigt och många ifrågasätter spelidén. Kritiken mot Grzelak var tuff i sociala medier och forum efter matchen. Jag kan förstå att många är kritiska mot honom, för det är för ofta AIK inte ser ut som ett topplag.

Men som jag varit inne på tidigare – AIK:s trupp har bra spelare på pappret, men den är tunn och saknar kreativitet.
- (För) många nyckelspelare är åldersstigna. Nordfeldt, Lustig, Seb Larsson, Sotte, Bahoui, Milosevic och Guidetti är alla över 30 år. De äldre spelarna kommer dras med skador och vara dåligt lämpade för Europadubblering.
- Bakom dessa finns en hel del unga talanger med stor potential såsom Joe Mendes, Ayari, Ring och Ahmed Fatah. Klart att de kan bli bra, men unga spelare kommer vara ojämna.
- I mittensegmentet finns Otieno och Hussein (för etablerad för att räknas till talangsegmentet); två mycket bra spelare men som båda ryktats (och vill?) ut till större klubbar. Även Stefanelli finns knappt i mittensegment men annars är det tunt med spelare som är nära sin karriärsmässiga peak.
- Men framför allt; rekryteringen har varit svag. Elbouzedi har inte blivit någon succé, Mbunga-Kimpioka är knappast bättre än tidigare floppen Radulovic (som skickats iväg). Guidetti har redan hunnit visa klass, men han får för lite att jobba med. Grzelak borde kunna få ut lite mer av laget, men truppen är inte så jäkla komplett som många vill påskina heller. Torsdagens match blir extremt viktig för klubben.

Malmös nyckelspelare sviker

Ännu en bortamatch, ännu en förlust. För seriens sjunde bästa bortalag Malmö FF. Sirius behöver inte be om ursäkt för 2-1-vinsten, även om Malmö stod för några stora missar. Inte godkänt av Malmö att tappa en ledning mot ett lag som Sirius såklart.

MFF får helt enkelt inte igång sitt spel. Tycker för många av truppens tänkta nyckelspelare inte bidrar tillräckligt:
- Christiansen har varit seriens kanske bäste spelare ett antal säsonger. Årets säsong har präglats av skador och när han väl spelat har han inte bidragit som tidigare. Grädden på moset var det onödiga röda kortet han tog i fiaskot mot Zalgiris. Med facit i hand; skulle kanske Malmö tagit Saudi-budet på AC? I dagsläget tycker jag inte han förtjänar en startplats.
- Malmö gick hårt på Isaac Kiese-Thelin inför säsongen. Långt kontrakt, bra lön och ett uppdrag att leda anfallet ett par-tre säsonger framöver. Fem mål i Allsvenskan är inte katastrof, men tycker han är svag i spelet och har inte gjort skillnad.
- Lewicki blir aldrig kvitt sina skadeproblem vad det verkar. Tyvärr.
- Birmančević är väldigt ojämn under och mellan matcher. Missar väldigt många målchanser.
- Moisander, Rieks, Olsson och Toivonen är alla bra spelare. Men att spelare som är 34-36 år gamla kommer dras med skador kan inte komma som en överraskning. I enskilda matcher kommer dessa såklart visa sin klass, men bidrar de med tillräckligt över en hel säsong?

Malmö har överlägsen höjd i Allsvenskan, det är inte problemet. För mig har de dock inte truppsammansättningen att leverera över en hel säsong.

Får Hammarby ihop det innan ödesmånaden?

Bajen körde som väntat över GIF Sundsvall. 3-0 kunde varit mer och matchen var över efter 42 sekunder när Saidi gjorde 1-0. Enda de kan klaga på är ineffektiviteten. Nu väntar Blåvitt borta, därefter Degerfors hemma. Sedan kommer ett riktigt tufft schema:
- AIK (b)
- Norrköping (b)
- Djurgården (b)
- Häcken (b)
- Malmö (b)

Hammarby har varit väldigt bra mot bottenlagen den här säsongen. Tuffare emot topplagen. Därför kommer de här fem matcherna avgöra mycket i Bajens guldstrid. Innan dess behöver de på allvar få ihop en elva med alla nyförvärv och definitivt sudda ut Jeahzesituationen.

Okej DIF-poäng trots allt

0-0 mot Värnamo var såklart lite av en missräkning för Djurgården. I en rätt tajt match hade de mest boll och bäst målchanser. Men den sista energin saknades. En poäng blev dock okej då såväl Malmö som AIK förlorade. Fortsatt serieledning, europaavancemang i stort sett säkrat och en klubb i harmoni fortsatt. 9-1-0 senaste tio matcherna är starka papper.

Enda orosmolnet jag har är att Edvardsen får spela extremt mycket. Han gör det väldigt bra, men nog skulle det behöva komma in någon som kan avlasta åtminstone lite grann? Skada på honom och det finns inte mycket där bakom. Kim & Tolle verkar inte sugna på att ta fram Kalle Holmberg ur frysen.

Blåvita är en maskin helt plötsligt

Jag har varit kritisk till IFK Göteborg hela säsongen i stort sett. För primitivt spel och en gammal trupp gjorde att framtiden såg fortsatt mörk ut. Än finns det frågetecken, men jag får lyfta på hatten för de två senaste insatserna. 2-0-segern mot Norrköping var kanske bästa matchen under Stahreperioden. Följdes upp av en solklar 4-0-seger i Varberg där det var klasskillnad i andra halvlek. Tycker Bångsbo och Carneil kommit in med fräsch och pigg energi till Blåvitt. Det jag framför allt uppskattar just nu är att Blåvitt fortsätter gå för fler mål när de gjort ettan. Att de så tydligt gör det var en faktor som gjorde att jag rekommenderade överspel i den här matchen. Tidigare har de backat hem och bevakat, nu går de för fler mål. För mig har det varit en käpphäst länge – fotbollslag är generellt usla på att förvalta ledningar. Ett lag kan vara totalt dominanta fram till 1-0 för att därefter bara sluta spela och bjuda in det andra laget i matchen. Över tid tror jag det är överlägset att verkligen försöka göra ett andra mål snarare än att gå för att spela 0-0 återstående tiden av matchen. Att IFK får in något mål till och någon poäng till är dessutom sånt som i slutändan gör yngre spelares statistik lite extra intressant när det vankas transferdiskussioner.

Då lagen ovanför tappat och tappar poäng i parti och minut är IFK helt plötsligt med strax under toppen. Ligger före Malmö FF efter 17 omgångar – tror ingen i hela Sverige hade trott det inför säsongen. Djurgården är enda riktigt tuffa bortamatchen Blåvitt har kvar andra halvan av säsongen. Så inte helt omöjligt att de kan hugga på en Europaplats tillslut, något jag trodde var otänkbart. Ruggigt häftig match mot Hammarby kommande omgång!

/ Christian Polsäter