Nu börjar Svampbob Fyrkant på MTV, men ska försöka, trots den roliga gula figuren på skärmen framför näbben, försöka koncentrera mig så bokstäverna hamnar rätt här.

Så här ligger det alltså till, med tre omgångar kvar av Allsvenskan 2012
På sjätte plats, IFK Norrköping, 43 poäng.
På sjunde plats, Djurgårdens IF, 36 poäng.
En snabb huvudräkning säger att det skiljer sju poäng, vilket såklart inte Djurgården tar igen på ynka tre matcher.
Tittar vi nedåt i tabellen så har Djurgården åtta poäng ned till Sundsvall på kvalplatsen. Och med sex lag emellan så kan vi utan konstigheter konstatera att kontraktet är räddat. Och om vi lägger ihop ett och ett så är alltså säsongen över.
Visst, man har en sista hemmamatch och tacka sina supportrar tack och adjö för den här säsongen, men annars - inget att alls hetsa upp sig för.
Och kanske allra, allra minst nere i Skåne ikväll.

Varför?
Tja, jag antar att de flesta Djurgårdare kommer ihåg hur det såg ut när AIK skulle åka ned till Malmö Stadion för att om möjligt nypa poäng av de himmelsblåa och genom det hjälpa Dif på traven för ett SM-guld.
För er som inte minns så kan jag meddela att det ... det gick sådär.
AIK gjorde allt som stod i sin makt för att bli så förnedrat som möjligt och spelarna lämnade planen med ett snett leende på läpparna med det goda samvetet att man i alla fall inte hjälpt Djurgården det minsta

Nu är läget det omvända. Antar att det inte finns en enda vettig människa med ett blårandigt hjärta som skulle jubla om Dif skulle lösa poäng här med dessa förutsättningar som gäller. Spelarna borde någonstans inne i kropp och själ känna detsamma.

För Malmö handlar det bara om tre poäng. Man är helt ordinarie sånär som på Erik Friberg som är avstängd. Där finns det dock gott om herrar som ersätter med oknytna skor, så det så.

Bättre läge än så här att sätta press på övriga guldlag, det får ni knappast, MFF ...