Jag är inte något större fan av underspel i vanliga fall, i alla fall inte när man själv ska se matchen. Men på lördagar tittar jag inte på spansk fotboll, så ryggen fri vad gäller underspel idag.

Sevilla reser till den fantastiska ön Mallorca, och det gör man med glädjande miner då man blivit något av ett boogie team för ö-länningarna. Det så normalt hemmastarka Mallorca har alltså inte slagit Sevilla hemma sedan 1999. Tider då Jesper Blomqvist fladderöron härjade som bäst på Old Trafford. Eller när undertecknad tog studenten. Det var med andra ord ett tag sedan.

Huruvida dom bättrar på sin kassa statistik mot Sevilla eller inte, det intresserar mig inte nämnvärt. Däremot är jag inne på att det här inte blir en fotbollsmatch som går till historien.

Båda lagen har båda sina styrkor i de bakre leden, eller för att vara mer rättvis angående Mallis så är dom mindre dåliga bakåt än framåt. Endast åtta gjorda på tio spelade är för dåligt.
För Sevillas del är elva gjorda mål på tio spelade inte speciellt imponerande. Absolut sämst av de fem topplagen. Och den statistiken skvallrar (om man tittar noga) på den bristande kompetensen på bortaplan.
Vid fyra tillfällen har Sevilla varit ute och vevat utanför byn, och vid tre tillfällen har matcherna slutat 0-0. Det säger en del om hur de agerar på resande fot.

Jag är inte alls främmande för att båda lagens 4-2-3-1 system tar ut varandra - även idag.
Mallorca för tunna framåt för att starta en målexplosion - och Sevilla för måna att täta bakåt för att starta något nätrassel.