Finaldags i U21-EM i Georgien/Rumänien där England, som varit laget som genomgående imponerat mest under turneringens gång, tar sig an Spanien.

England:

Senast England var i final i ett U21-EM var på svensk mark, 2009. Då blev Stuart Pearces lag – med spelare som Joe Hart, James Milner, Theo Walcott och Lee Cattermole – överkört av Horst Hrubeschs ramstarka Tyskland. Jag var på plats i Malmö och fick se stjärnspäckade tyskarna med Manuel Neuer, Mats Hummels, Mesut Özil och Sami Khedira vara ett par nummer för stora och vinna med klara 4-0.

Den här gången hoppas England på en annan utgång. Oddsmässigt är det nästintill helt jämnt på förhand, men England har alla möjligheter att nå hela vägen till guldet och i mina ögon har Lee Carsleys The Young Lions varit turneringens mest imponerande lag. England har vunnit samtliga fem matcher och ännu inte släppt in ett enda mål. Efter en lite bökig kvartsfinal, där Portugal besegrades med 1-0 blev det en desto behagligare resa i semifinalen där Israel besegrades med klara 3-0. England dominerade semifinalen mot Israel som försvarade betydligt djupare än när lagen möttes i gruppspelet, och vann utan att behöva förta sig.

Carsley får tillbaka avstängda duon Max Aarons och Ben Johnson, vilket ger alternativ. James Garner har dock gjort det bra i sin lite ovana roll som högerback, men Aarons kan måhända bidra mer i offensiv väg till vänster än Luke Thomas – vilket är viktigt när Emile Smith-Rowe ofta kliver inåt från sin vänsterytterposition. Endast Jacob Ramsey, som gick sönder mot Portugal, är otillgänglig. England har visat upp en fullt duglig defensiv framför James Trafford men det har varit offensiven som stuckit ut, där England spelat en friflödande, passningstrygg fotboll med många spelare bekväma att axla olika roller. Anthony Gordon och Morgan Gibbs-White är duktiga offensivt, understödda av Smith-Rowe och Cole Palmer, och på det centrala mittfältet har Liverpools Curtis Jones och sevärda, bolltrygga Angel Gomes imponerat. Det här blir något att bita i för Spanien.

Spanien:

Jag hade lite skrällkänsla i semifinalen och trodde Ukraina skulle kunna utmana Spanien rejält om finalplatsen. Så blev det inte, får vi slå fast. Ukraina hängde med i första halvleken och tog också ledningen, men när Spanien ökade takten i den andra halvleken hängde ukrainarna helt enkelt inte med och jag tycker Spanien stod för sin mest imponerande prestation så här långt i turneringen. Det borde båda gott inför finalen.

Spanien är på pappret ett lag som absolut kan mäta sig med England med ett – som alltid – väldigt spelskickligt mittfält med Álex Baena och Oihan Sancet – som jag är oerhört förtjust i – vilket hållit eftertraktade Celta-spelaren Gabri Veiga långt från startelvan. Vänsterbacken från Real Betis Juan Miranda, var också strålande mot Ukraina och längst fram är lagkaptenen Abel Ruiz, Braga-anfallaren, en bökig pjäs att brottas med.

Jämn och tillknäppt final?