Håller ni med om att det finns någon klocka konnoterandes röd framgång som ringer i fotbollsloben i hjärnan när det är dags för stormatch och Manchester United är inblandat? Trots ett par Champions League-förluster mot Barcelona, ett par käftsmällar mot Liverpool och en våldtäkt hemma mot Manchester City under de senaste säsongerna så har man liksom en default setting på Sir Alex när det är dags för prestige-kamp. På samma sätt som login och pass oftast är ”admin” och ”password” när man ska in i sin strulande router så är man oftast förvissad om att United ska gå segrande ur stormatcherna. Ferguson är för envis och arg för att spelarna ska våga förlora (jag skulle inte ens våga föreställa mig honom om hans router skulle strula). Om jag har statistisk grund för dessa tankar, eller om det bara är en vilseledd magkänsla låter jag vara osagt. Vad jag dock vet är att detta bäst har gestaltat sig under de allra mest infekterande dagarna med Wenger (under Vieira vs Keane-tiden), och kanske då - för att nyansera mig en aning - allra minst under tiden då Mourinho var i Chelsea.

Nu är det emellertid inte längre Mourinho som står och skriver lappar till spelarna i Chelsea, det är inte heller någon i paritet med Mourinho som står där, för hur pass lik sin föregångare André Villas Boas än må vara i termer av utseende, ålder vid framgångar, bakgrund och klädstil så har ingen varit längre ifrån Mourinho vad gäller att övertyga mig. Om detta har att göra med de skyhöga förväntningarna som jag hade på AVB eller det faktum att man ofrånkomligen -jag gör mig skyldig till det nu igen- orättvist i många aspekter jämför honom med sin geniala landsman och kollega håller jag inte för otroligt. Vad jag vet är att André Villas Boas, hur engagerad och desperat han än står och gestikulerar inom det tekniska området, inte utstrålar någon pondus överhuvudtaget, detta ger mig en känsla av osäkerhet just vad gäller tighta bortamatcher mot lag man förväntas vinna mot (man har tappat ledningar i slutet på ett sätt som definitivt inte bör vara signifikativt för storklubbar) men framförallt i stormötena (inte minst när man lät sig, på gränsen till förödmjukas mot Arsen… förlåt: Robin van Persie).

Nu har ju som sagt även United gått på en hel del minor på sistone som gör att man kanske borde känna sig mer osäker på utgången i det här mötet än vad jag på förhand gör. Så okej, fair enough, ska vi ensas om att United iaf inte får stryk, och ett X2 känns så förbannat tråkigt? Min huvudtes och mitt fog för denna reken kan tyckas aningen vag och förtjänas kanske att rynka lite på pannan åt. Men låt mig då backa upp den genom att be er kolla upp skade/frånvaro-läget i trupperna tillsammans med betydelsen för matchen. Givetvis betyder den en del för Chelsea också, förutom prestige, men tabellmässigt går den inte att jämföra med Uniteds betydelse, i synnerhet efter City’s stabila seger igår.

För att avrunda med någon form av konklusion: låt mig påverkas lite av era rynkade pannor och kompromissa mig ned till en 2:a i DNB-format, då ska det väl vara f-n om vi inte är hemma ikväll när snön och mörkret gör tillvaron lika tung som Chelsea-anhängarnas plånböcker när de går hem från Stamford Bridge till sina 10-rummare i Kensington.